En alkoholfri jul med endast barnens välmående i fokus borde vara en självklarhet.

Viktiga ämnen  /  5  Kommentarer
 
Gröt till frukost. Förväntansfulla barn. Julklappar under granen. Julmat på bordet. En öl i pappans hand. Skratt och lek mellan barnen. Kalle Anka på TV. Presentöppning och glädje. Oro och änglsan. Värme och kärlek. Kan du vissla Johanna. En däckad pappa. Lek med de nya leksakerna. Barnen somnar till julprogrammen. Pappan ligger och snarkar med en ölburk i handen. Julafton är slut. 

 

Julafton ska vara barnens dag – en dag där de får vara barn. Mumsa i sig gröten till frukost och leta efter mandeln. Springa runt och leka med sina släktingar och äta god mat. Mysa framför Kalle Anka och öppna julklappar. Umgås med sin familj och känna glädje, lycka, värme och trygghet. Somna i sina sängar, trötta av förundran och glädje. En dag fylld av kärlek, och endast kärlek. 

 

Tyvärr får inte alla barn chansen att uppleva den romantiserade julen vi föreställer oss och som för många är en självklarhet. Istället får de uppleva en jul fylld med rädsla, oro och uppgivenhet. En jul med föräldrar som tagit fler än för många nubbar. En jul med vuxna människor som inte kan ta hand om sig själva. Och en jul med däckade personer i soffan redan innan Kalle Anka har börjat. 

 

Det är här IOGT-NTO kliver in och startar kanske Sveriges bästa initiativ – Vit Jul. Kampanjen går ut på att skapa aktiviteter som fungerar som stärkande andningshål för tusentals barn samtidigt som den innebär ett omfattande påverkansarbete för att skapa fina julminnen med trygga och nyktra vuxna för ALLA barn.

 

Som ett maskrosbarn uppvuxen med en alkoholist till pappa kan jag inte med ord beskriva hur fantastisk den här kampanjen är. Jag blir nästan tårögd bara jag tänker på det. 

 

Jag tycker att en vit jul borde vara lika självklar som fyrverkerier på nyårsafton vid tolvslaget. Därför behövde jag inte tänka en sekund innan jag tog ställning och skrev under för en vit jul. Utöver att jag tagit ställning och skrivit under klickade jag hem en liten Peppis-pin som jag stolt kommer bära på jackan fram till jul och sedan på julaftons-outfiten när dagen är kommen. 

 

På julafton bör allt fokus ligga på barnens välmående. Julen ska innebära glädje, lycka och värme. Julen ska inte förknippas med oro, uppgivenhet och hemska minnen. Istället ska den vara fylld med minnen som man gladeligen blickar tillbaka till. Julen ska vara barnens dag. 

 

 
Ta ställning och skriv under för en vit jul HÄR.
Köp en gåva till dig själv eller någon annan HÄR
 
  

Tankar före och under praktiken på blogg.se!

Allmänt  /  2  Kommentarer
 
Jag har för tillfället kursen "branschanalys och yrkesorientering", som av namnet att döma låter fruktansvärt tråkig, jag vet. Men om vi istället använder ordet som används oss studenter emellan så kanske ni förstår lite mer vad den handlar om samt tycker det låter mycket roligare, nämligen – praktik! Den här kursen ligger nog på topp tre-listan över roligaste kurser men också topp tre-listan för den mest ångestskapande kursen. Redan i februari började vi i styrelsen planera en praktikinfo där både den aktuella läraren och äldre elever kom och pratade om kursen och deras erfarenheter. I april hölls denna träff där vi mumsade på goda mackor och lyssnade om praktikplatser som både glänste och stjälpte – vilket inte riktigt underlättade paniken över att hitta en bra praktikplats. 
 
Efter infomötet började tankarna att snurra och jag visste inte riktigt var jag ville vara. Jag tänkte att det där tar jag tag i under sommaren... eller? Nä, istället lyckades jag skaffa ett jobb så att jag hade ungefär noll fritid och glömde helt av (eller skjöt upp) att googla mig runt efter en arbetsplats som skulle vilja ta emot lilla mig som praktikant. För det var också något som satte griller i huvudet på mig. Hur fyller jag min portfolio? Vad vill de se? Vad kan jag egentligen? Vad är bra att kunna? Hur ska jag promota mig själv? Är jag tillräcklig? Vem vill ha 21-åriga, okunniga lilla mig på en arbetsplats som en extra börda? 
 
Well, sommaren tog slut och det enda som diskuterades var vart man skulle söka praktikplats, om man hade fått svar och hur ens portfolio skulle se ut. I takt med att de flesta i min omgivning fått klartecken steg paniken. Så jag mailade iväg min portfolio till det enda stället jag kunde tänka mig att vara på. Efter lite mailkontakt och en intervju var det färdigt. Jag skulle ha praktikplats på blogg.se
 
Efter ångesten över att hitta en praktikplats, gå på en intervju och lyckas promota mig själv samt att ta mig till praktikplatsen och göra ett gott intryck känner jag just nu bara lättnad. Jag lyckades få praktikplats på det enda stället jag sökte och jag hamnade verkligen rätt. Trots pendlingen, som är fruktansvärd, har jag ett leende på läpparna när klockan ringer 05:00 på morgonen för att jag ska få åka iväg till kontoret för ännu en rolig dag på praktiken! 
 
Jag lär mig massor samtidigt som jag känner "fan, jag kan ju!". Jag är varje dag omringad av fantastiska människor med ett så stort driv att jag bara blir motiverad till allt – att skriva mer, att göra mitt bästa, att börja med bloggandet igen och bara ägna mer tid till saker som jag tycker är kul. Blogg.se är den bästa praktikplatsen jag kunnat tänka mig, på alla plan, och jag är så tacksam att de ville ta emot mig trots mitt osäkra jag. 
 
 
Drömmen att få se sitt egna namn på artiklar som publicerats på startsidan. Känns lite som en barndomsdröm coming true! Lite samma känslan som när vi hade bokreleasen för "I skuggan av flaskan". Klicka på bilden för att läsa hela artikeln. 
 

Jag är fortfarande nere i träsket och trampar

Allmänt  /  0  Kommentarer
Jag är fortfarande nere i träsket och trampar. Men det känns som att jag snart är på väg upp ur all smutsig, klibbig gyttja. Jag ska inte ljuga. Jag kämpar fortfarande med att kliva upp ur sängen och känna att det finns kraft till alla vardagssysslor. Jag kämpar dagligen med att inte ta ett av de vita små pillren som ligger i sin karta och påminner om mitt mående. Men jag känner att styrkan är på väg tillbaka. En liten gnista i taget. 
 
Jag är fortfarande nere i träsket och trampar. Men jag måste tacka för all positiv respons jag fick på det förra inlägget, och som jag fortfarande får. Både av familj, vänner och bekanta men även av okända människor som lyckats ta sig hit och slängt in en kommentar. Jag fascineras över att så många känner igen sig, men att så få vågar skriva och berätta om något så vanligt gör mig frustrerad. Men jag är glad, överväldigad och lycklig över att blogg.se valde att dela inlägget på startsidan för att belysa ett så viktigt ämne. Min chock och mitt ansiktsuttryck när jag scrollade ner och såg det färgglada håret och mitt egna ansikte var något ni alla skulle ha sett. Det gav mig hopp och värme. 
 
Jag är fortfarande nere i träsket och trampar. Men jag känner att mitt hopp och min kraft är på väg tillbaka på grund av alla fina människor jag har omkring mig. Min familj som plockade rent i mitt rum och som lagar mat och diskar när jag inte orkar. Mina vänner som ständigt frågar om jag vill hitta på något trots att jag sagt nej så många gånger att till och med jag hade tröttnat på mig själv. Min pojkvän som alltid finns där för mig, oavsett vad. Ja, jag skulle kunna fortsätta i år och dar men jag vill bara säga tack. Tack för att ni är ni och att ni finns i mitt liv. ♥
 
Jag är fortfarande nere i träsket och trampar. Men jag är på väg upp. Sakta men säkert. Och jag kan inte mer än längta till den dagen jag känner att jag vill kliva ur sängen när klockan ringer. Till den dagen jag känner att jag orkar ta mig utanför lägenhetsdörren och umgås med mina vänner. Till den dagen jag inte måste motstå känslan av behovet att ta ett lyckopiller. Jag längtar till den dagen jag kan göra allt och ingenting utan att tänka på om jag kommer bli för trött för att orka. 
 
Jag är fortfarande nere i träsket och trampar. Men jag har lärt mig att planera efter min ork. Jag har lärt mig att det är okej med en lugn kväll utan vänner eller studier. Jag har lärt mig att jag måste prioritera mig själv ibland och att det är en av de viktigaste sakerna jag kunnat inse. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tidigare inlägg